Adventskransen grøn og rund
minder os om julens stund,
da med jesusbarn vi træder dansen
se, nu tænder vi et lys i kransen.
----------------------------

Adventstjerna

I lange, kalde vinternatt det vert ei stjerne tent.
Ho minner oss om Frelsaren som Gud har til oss sendt.
Og stjerna, ho vil seie oss at Gud han har oss kjær.
For natta, ho er lang og mørk,
men stjerna, ho er nær.


Den natta der ved Betlehem for fyrste gong ho skein.
Ho var eit lys for Frelsaren, som låg der, god og rein.
Å, kunne dette lyset nå til heile verda vår!
For verda, ho er vond og mørk,
men stjerna, ho er klår!


Vi tenner adventlyset vårt i denne trygge von
at sterkare enn vinternatt er lyset frå Guds son.
Han bad oss bere lyset ut til dei som svelt og frys.
For verda, ho er kald og mørk,
men stjerna, ho er lys!


Å tenne lys der mørkret rår, det minner stjerna om.
For slik var vegen som han gjekk, den Frelsaren som kom.
Ho bed om tid og hjarterom for alle rundt på jord.
For verda er så kald og trong.
Men Frelsaren er stor!

Johan Sorknes
-------------------

Advent ... det er hverdager som har begynt å ta på seg festklær.
-------------------

Barn i stjärnljus

Det finns ett barn,
ett nyfött barn - 
ett rosenrött, nyfött barn.

Och barnet kvider -
det gör alla barn.
Och modren för barnet till sitt bröst:
då tystnar det.
Så gör alla mänskobarn.

Och taket är ej alltför tätt - 
det är ej alla tak.
Och stjärnan sticker 
silvernosen genom springan,
och söker sig till den lilles huvud:
stjärnor tycker om barn.

Och modren blickar mot stjärnan
och förstår - 
alla mödrar förstår.
Och trycker lillungen skrämd
till sitt bröst -
men barnet diar lugnt i stjärnljus:
alla barn diar i stjärnljus.

Det vet ännu intet om korset:
det vet inget barn.

(Elmer Diktonius)
-------------------------